Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Prodigal Son | The Explorer A.E. Nordenskiold | Eric XIV, King of Sweden | The Christmas Fair |
Related Artists:
Max Joseph Wagenbauer
Maximilian Joseph Wagenbauer (1775 Grafing - 1829 Munich), was a Bavarian artist. After finishing school, Wagenbauer attended drawing classes in Munich, under Johann Jakob Dorner the Elder (1741-1813). At the turn of the 19th century he was producing mostly Neo-Classical watercolour landscapes. He served in the military from 1797 to 1801, receiving a royal artist's annuity after his service through the influence of Johann Christian von Mannlich (1741-1822), architect and general building director of the dukes of Zweibre-ken. A condition of the royal stipend was that he produce paintings. He was appointed artist to the court and cabinet in 1802 and Inspector of the Royal Paintings Gallery in 1815. Wagenbauer focused increasingly on oil painting after 1810 and enjoyed the patronage of Maximilian I Joseph of Bavaria, who in 1811 commissioned him, Cantius Dillis (1779-1856) and Johann Jakob Dorner the Younger (1775-1852) to decorate the banquet hall at Schloss Nymphenburg with large paintings of Bavarian lakes.
Jerg Ratgeb
Jerg Ratgeb (also Jörg) (born circa 1480 in Schwäbisch Gmend; died 1526 in Pforzheim) was a German painter and contemporary of Derer. Around the turn of the 15th to 16th century, Ratgeb appears to have spent time in Italy, where he came in contact with Italian Renaissance art and with the recently developed use of perspective in painting. After returning to Germany, he settled in Heilbronn. In 1510, he painted the altar of Saint Barbara in the church of nearby Schwaigern. From 1514 to 1517 he was in Frankfurt am Main, where he painted the walls of the refectory and cloister of the Karmeliterkloster (Carmelite Monastery). The paintings, of which only fragments survive, are the largest wall paintings known to the north of the Alps from that period. His most famous work is the Herrenberg Altarpiece, completed in 1521. It was originally painted for the Stiftskirche (abbey church) of Herrenberg. Today, it is on display in the Staatgalerie at Stuttgart. Ratgeb had developed a distinctive personal expressive style, visibly influenced by artists such as Albrecht Derer, Matthias Grenewald and Hieronymus Bosch. Fresco in the Karmeliterkloster, Frankfurt am Main. Copy of the altarpiece in the abbey church at Herrenberg - here depicted when closed Because of his marriage with a serf of the Duke of Werttemberg he lost most of his rights as a citizen of Heilbronn. He moved to Stuttgart, where he became a member of the city council. In that position, he negotiated with the rebelling farmers during the German Peasants' War in 1525. He became part of the military contingent requested by the rebels and was elected councillor and chancellor by the peasants. After the suppression of the rebellion, he was arrested, accused of high treason ("because of the Peasant War and on behalf of Duke Ulrich") and finally executed in Pforzheim in 1526, by being torn apart by four horses.
Thomas Alder
British 19th