Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Sphinx | klassisk | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Prodigal Son | joran persson och karin mansdotter |
Related Artists:
Pagani, Gregorio
Italian, 1558-1605 Italian painter. He trained in the studio of the Late Mannerist Maso da San Friano, but then studied with the more progressive Santi di Tito. There he became friends with Ludovico Cigoli: the two artists, who desired to renew the art of painting, studied from nature and developed an interest in Venetian and Emilian art. Pagani was deeply influenced by Correggio. His earliest surviving works include the frescoes of the Confirmation of the Rule of St Dominic (c. 1580; Florence, S Maria Novella, Chiostro Grande) and the Meeting between SS Dominic and Francis (Florence, Convento dei Cappuccini di Monturghi). In 1592 he painted the Virgin and Saints (St Petersburg, Hermitage), a work that already reveals his interest in Correggio. In the same year he painted a Finding of the True Cross (untraced), a daring composition that is preserved in preparatory drawings. A number of works from the 1590s survive and show Pagani's interest in Emilian art; the Crucifixion and Saints (1595; Florence, S Bartolomeo in Pozzo) and the Virgin and Child with SS Michael the Archangel and Benedict (1595; Florence, S Michele Arcangelo Le Ville). At the turn of the century Pagani was increasingly associated with those Florentine artists who wished to develop a new narrative clarity and directness. His pictures (e.g. Pyramus and Thisbe; Florence, Uffizi) show figures carefully posed with varied expressions and gestures. In the early 17th century Pagani became yet more attracted by naturalism, as in the St Lawrence (1600) in the basilica of the Madonna delle Grazie at San Giovanni, Valdarno. Through his friendship with Bartolomeo Carducho he was influenced by Spanish art, as is evident in the Adoration of the Magi
John callcott horsley,R.A.
1817-1903 English painter. A nephew of the landscape painter Augustus Wall Callcott, and later Isambard Kingdom Brunel's brother-in-law, he was born into the artistic establishment. He was educated at Henry Sass's Academy and at the Royal Academy. Although he executed two frescoes for the Houses of Parliament (The Spirit of Religion, 1847; London, House of Lords; Satan Wounded by Ithuriel's Lance, 1848; London, Pal. Westminster), his career began with portraiture. Success later came with literary subjects,
Nicolas Dipre
b Paris; fl 1495; d by 14 March 1532). French painter. Documents describe him as parisianus, and he appears to have belonged to a family of painters from Ypres or Amiens. His father, Nicolas Dipre the elder ( fl 1464, d before 1508), known as Colin d'Amiens, worked as a painter in Paris and was sufficiently well known in 1481 to be commissioned to produce a design for the tomb of Louis XI; his grandfather was probably the Andre d'Ypres documented in Amiens from 1435 to 1444. Nicolas Dipre is first referred to in 1495 in Avignon, where he worked for the rest of his life, gaining a widespread reputation.